När jag var yngre så jobbade jag ett tag inom kriminalvården, var det var någonstans är inte viktigt men jag kan berätta såpass mycket som att det var ett fängelse jag jobbade på. Med staket, celler och övervakning. Jag gick först en kurs för att få jobba där och även om det var en bra utbildning så gav det mig inte full insikt i hur det var att se hur barn kommer för att besöka sina föräldrar eller andra släktingar som sitter i fängelse, och hur man gör för att tillgodose barns rättigheter samtidigt som man inte talar om för mycket. Jag minns fortfarande hur det var första gången ett barn kom på besök.
Alla som besöker ett fängelse visiteras innan de släpps in. Det gäller även barnen som kommer. Det första barnet som kom var en jätteglad kille med en Spiderman-ryggsäck. han frågade direkt när jag mötte dem "Jobbar du ihop med min pappa?" och självklart blev lite tagen på sängen. Jag fann mig snabbt och svarade att vi jobbade ihop och att det var lite tråkigt att vara hemifrån så länge men att det var ett viktigt jobb vi hade tillsammans. Jag frågade om han ville visa mig sin ryggsäck och berätta om vad som fanns i den, och han visade glatt upp den. Samtidigt berömde jag honom för den snygga jackan och samtidigt som jag kände över pojken så trodde han att jag bara kände på tyget. Besöket gick bra, och jag lät pojken tro att han var på pappas jobb, det fanns ingen anledning att berätta att hans pappa satt i fängelse.